70 eller 7 miljoner i vinst?

Jamen, va fan…, nu hände det som inte fick hända. Borgarna tillsammans med SD fällde förslaget om vinsttak i välfärden. Nå, det var väl väntat. Nu gäller att denna fråga kommer upp i en fokuserad valrörelse med en enda fråga på tapeten. Nämligen: Välfärd eller Skattesänkningar? Enkelt!

Som gammal universitetspedagog vill jag understryka vad jag skrev i bloggen för någon vecka sedan, nämligen att offentlig sektors affärsmodell inte är den samma som ett vinstdrivande företags affärsmodell.

Låt mig få ta ytterligare ett exempel.

I Dagens Samhälle (7 juni 2018) lyfts koncernen som driver Engelska Skolan fram som ett exempel på företagande inom välfärdssegmentet. Säkerligen är det en bra skola som förhoppningsvis inte sockrar elevernas betyg och som håller bra nivå både på ämneslärandet som på demokratifostran. När man läser artikel kan man notera att omsättningen är 2,5 miljarder kronor och att man har en ”vinst” på cirka 6 procent. Det gör 150 miljoner kronor i vinst. I artikeln beskriver man särskilt tydligt att 80 miljoner kronor återinvesteras i skolorna.

Men, man nämner inte att 70 miljoner kronor försvinner som vinster ut ur skolans värld. Pengarna kom så att säga genom skatten och försvann genom aktiebolagslagstiftningen - Puts väck!

I "vår lilla stad", som Eldkvarn sjunger, har vi också en skolverksamhet. Dess omsättning är omkring 250 miljoner kronor (en tiondel av Engelska Skolans omsättning). Skulle skolan i vår lilla stad leverera ett överskott på 15 miljoner (och där 7 miljoner återfördes kommunens kassa dvs. ekvivalenten till ES’s vinst) vore jag benägen att tillkalla en kommunal kommission för att utreda varför man inte levererar verksamhet för de pengar som man har fått sig tilldelad (enligt egna budgetäskanden). Jag tror också att den samlade oppositionen (rättmätigt) skulle ha gått i taket och avkrävt skolledningens, nämndsordförandes och kommunalrådets omedelbara avgång (troligtvis också det helt rättmätigt). 

Här har vi alltså att göra med samma slags verksamhet – vilka bedöms utifrån två vitt skilda logiker. I det privata fallet är det ”tummen upp” för att man tjänar pengar på barnens skolgång, i det senare fallet är det ”illa, mycket illa” att underlåta att leverera verksamhet till dem som behöver stöd och lärartid.

En skola är en skola oavsett vem som bedriver verksamheten och finansieringen är offentlig oavsett vem som är huvudman (undantaget några få helt privata aktörer).

I min värld är det orättmätigt att brandskatta skattefinansierad verksamhet som nu tillåts göras i vårt land. Det är inte rätt mot elever, vård- och omsorgstagare eller mot de som tror på att vi kan göra bra verksamhet för de skattpengar du och jag betalar in.

Jag hoppas och tror att detta kommer vara den fråga vi ska rösta om den 9 september 2018.