En förskola för alla

Vi är unika i Haparanda kommun. 

Inte bara sett till det faktum att vi har fyra ’a’ i vårt kommunnamn och att vi inom kommunens gränser äger landets ”östpol”. Politiskt sett är vi sedan sista kommunreformen på sjuttiotalet en Socialdemokratiskt styrd kommun. Det borgar för kvalitet och nytänkande. Tack vare den långa erfarenheten. Vi vet hur man styr en kommun som skapar möjligheter för alla och envar oavsett plånbokens storlek.

Vi är unika på många andra sätt. Inte minst genom att vi är en av de kommuner i landet som satsar mest på kultur och fritid. Vi har dessutom hanterat och vänt en negativ ekonomisk utveckling inom socialtjänstens område som få kommuner i landet har lyckats med. Hatten av till socialnämndens ordförande Ulf Eliasson och hans oförtrutna arbete.

Den avgiftsfria förskolan

Men vi är kanske mest unika sett till vår förskola. Vi har nämligen som enda kommun i landet, en avgiftsfri förskola. Barnfamiljer betalar alltså ingen barnomsorgsavgift för att kunna jobba eller studera eller vara aktivt arbetssökande. Kostnaden fördelas istället rättvist ut på alla skattebetalare i kommunen.

Vi har fått försvara vår egalitära (jämställdhets-) linje gentemot borgarna som vill införa maxtaxa för barnomsorgen. Som om verksamheten blir bättre genom att redan ekonomiskt utsatta familjer ska betala för något som barnen behöver och föräldrarna är tvingade till. Vårt argument handlar om rättvisa som i grund och botten är ett tydlig socialdemokratiskt reformtänkande på lokalplanet.

Räkneexemplen ger styrka åt argumentet. En tvåbarnsfamilj med en 2 och 4 åring som är i den kommunala barnomsorgen och där föräldrarna tillsammans tjänar 50 000 kronor i månaden skulle betala omkring 2 070 kronor för barnomsorgsplatsen (maxtaxan). Tjänar man mindre, säg 30 000 kronor i månaden, skulle avgiften bli mellan 1 000 till 1 350 kronor per månad (varierar från kommun till kommun).

Gemensamt för båda exemplen är att 2 070 respektive 1 350 kronor per månad märks tydligt i familjernas disponibla inkomst. Det är redan beskattade pengar som ska betalas till kommunen. Av det följer att konsumtionsutrymmet för dessa exempelfamiljer minskar i motsvarande grad. Och det drabbar de familjer som har minst pengar mest. Förr eller senare märks det också hos barnen.

Alla ska leverera till vår gemensamma framtid och därför menar vi att det är rättvist att kostnaderna för barnomsorgen fördelas lika på alla skattebetalare i kommunen. Barnen kommer förr eller senare att bidra till allas vår välfärd. Följaktligen kommer framtiden att innebära en rejäl återbetalning av de merkostnader skattekollektivet (vi alla skattebetalare) har för den avgiftsfria barnomsorgen.

Haparanda kommun präglas av låglönesektorer på arbetsmarknaden som dessutom kännetecknas av många deltider. Därtill också en hög arbetslöshet. Tänk om skillnaden mellan den avgiftsfria barnomsorgen och maxtaxan är den att de ekonomiskt utsatta familjerna i vår kommun kanske har råd att besöka en bioföreställning, köpa barnböcker och nya kläder när behovet så är påkallat. Skillnaden heter maxtaxan.

Alla i Sverige tar det för givet att boklånet på biblioteket är gratis, att grundskolan är avgiftsfri och att vi gemensamt betalar för polis, militär och brandförsvar etc. Det kostar inget att ringa till brandkåren och be dem släcka när ett hus som brinner. Samma anslag avseende barnomsorgen borde också vara en självklarhet i landets övriga 289 kommuner som det är Haparanda kommun, nämligen en avgiftsfri barnomsorg.

Sverige ska hålla ihop!  Vi ska alla samfällt bidra till våra barns bästa.

Ditt val den 9:e september är viktigt.

PS: så här fint är det på en av förskolegårdarna i Haparanda kommun – och därtill helt AVGIFTSFRITT!

Fy attans...

Det finns en djävla massa trams på nätet och särskilt tramsigt är det som florerar på sociala medier.

Jag är själv 50+ så min referenspunkt för sociala medier är Facebook. Och redan här framstår jag nog som hopplöst obsolet. Jag har hört talas om Snapchat, men vet inte vad det är. Likaledes har jag hört talas om "The Dark Net", men vet inte mer om det än att det lär finnas. Min sociala-medier-nivå motsvaras närmast av utvecklingen från Stenkaka till LP till CD till MP3 till Spotify. Alltså jag på CD-stadiet och andra på Spotify-stadiet, om ni nu följer min tankegång.

Suck!

Tramset på nätet (givet min begränsade erfarenhet) handlar om att dumheter sprids och att dessa idiotmem urholkar hederligt folks uppfattning om vad som är rätt och fel. Just nu florerar jämförelsen mellan eldningsförbudet där någon (enligt hörsägen) fick en bot på 19 500 kronor för att ha trotsat det, som ställs emot bilbränderna där memet (heter det så) är ”grilla i centrum: saft och bullar med en socialtant”.

Bilden talar sitt tydliga språk. Och det gör mig ledsen och nästintill uppgiven. Idioti.

De flesta förstår nog att jämförelsen inte är korrekt. Många använder sig av ironin som motiv till varför man sprider bilden. Men bilderna och memena sprids.

Underförstått i dessa ”mem” ligger en systemkritik som i grund bygger på felaktigheter och löper risk att urholka vårt samhälles legitimitet. Det gör mig mycket oroad!  Dokumentären om Alt-right rörelsen i USA (och i Europa) som visades på SVT i söndags (den 12 augusti), och som föregicks av en bra artikel i EXPO (www.expo.se) var tankeväckande. Man skruvar till verklighetsbilden på ett sådant sätt att systemet/samhället dels framstår som individfientligt, dels styrs av hemliga sällskap (det så kallade etablissemanget) vars syfte är att dupera massorna. Samhället betraktas som något anonymt vars ändamål är att kuva mig och som därigenom vill mig illa. 

Bilden är falsk och andemeningen hemsk. Och värst är att man i kommentarerna ser att det finns människor som på fullaste allvar tror på bildens budskap. Häri ligger den stora faran – när det falska blir det som vi ska förhålla oss till. Förr eller senare sugs budskapet upp av antidemokratiska rörelser som gör sin huvudpoäng tydlig ”allt är åt helvete och vi behöver en stark ledare som visar färdriktningen för vårt land”.

Dårpannor och irrskallar kommer alltid att finnas. Jag är inte orolig för dem, inte det minsta. Men, det är när fascismen, extremismen och fundamentalismen klär sig i kostym som den blir riktigt farlig!

PS: Nu vill KD bygga fler kärnkraftverk – strålande tider! Heh!